Våta sockor och röda fenor

Det första som sker är att den ena gummistöveln läcker som ett såll… strax efter trampar jag ner i ett hål och vattnet strömmar in även i den andra stöveln…

Därefter är Trassel bara förnamnet. Ibland får man blackout och kastar rakt mot den kraftiga kastvinden och ser nästan lite som i slowmotion hur flugan virvlar upp av vinden och landar i buskarna bakom platsen där man står… hmm, i ett svagt ögonblick trodde jag att jag kastade framåt…

Då är det dags att bestämma sig för att det får vara slut på cirkuskonsterna…
(en clownäsa i fiskeväskan har väl alla… eller?)

…ta fram ”superflugan”…

se till att finna en bra plats att kasta ifrån trots att det innebär att röja alla slags hinder ur vägen…

”Rutilus Rutilus” nappar genast, och dess vackra röda fena lyser som guld i eftermiddagssolen.

När solens sista strålar sjunker ner bakom trädtopparna ligger en vacker liten caddis och flyter alldeles ensam i den spegelblanka sjön… dess ägare hoppas i sitt inre att något stort och ännu vackra ska dyka upp från det mörka djupet och försiktigt lägga sina läppar runt den ensamma mumsbiten… men väntan är förgäves, tillslut tvingar stelfrusna tår ägaren att packa ihop och ta sig tillbaka mot bilen och torra,varma, väntande strumpor…