Gästbloggare Juli: Ulf Brandin

Så var det min tur att få gästa denna trevliga blogg!
Tack för förtroendet Jeanette!

Och hur lätt är det att skriva lite kortfattat om sej själv när man brinner för ämnet? 😉

Mitt liv som sportfiskare började när jag var ca 10-11 år gammal i Göteborg, Västra Frölunda, där jag är född och uppväxt. Till en början ägnade jag några somrar tillsammans med mina vänner åt att fiska på kusten efter torsk, makrill, näbbgädda och havsöring. När jag blev några år äldre så fick jag följa med en klasskamrat tillika grannes far ut på dennes turbåt (Drott II) som gick ut till Kummelbank, Kattegatt där vi dörjade efter både torsk och makrill. Jag var med så ofta att jag fick följa med som ”skeppspojk” där jag fick skrubba däcket efter fisketurerna som betalning för att jag fick åka med och fiska med de stora grabbarna. Jag var inte gammal bara 14 år när jag fick en i mina ögon ”bamsestor” torsk på 19,5 kilo. Jag var nog den lyckligaste grabben i hela Göteborg den dagen, ända tills någon timme senare när en gammal räv står och hivar ombord en torsk på över 21 kilo i samma båt. Då blev jag duktigt avundsjuk, men Jag fick i alla fall ”min kvart i rampljuset”. Detta är ett fiske som hängt med i alla år, åtminstone någon gång om året så att jag har lite torsk och makrill i frysen. 20130630-215227.jpg Sen gjorde jag nog som många med mej gjort i unga år att jag träffade min fru som jag bildade familj med som gjorde att fokus på fisket minskade radikalt under ett antal år. En av mina allra äldsta vänner försökte ändra på det när han köpte ett haspelspö i 30 års present till mej för att påminna mej om vem jag var. Det funkade ganska bra. Jag tog upp fisket igen till en del och tog barnen med mej när andan föll på. Idag har jag tre underbara ungar som börjar bli vuxna. Och ja, alla tre fiskar från och till de med.
Jag fick ett flugspö i 40 års present! Jisses vad häftigt. Men hur gör man nu då? En vän till mej låg bakom detta. Han var och är en inbiten flugfiskare som ville ha sällskap vid sina fiskevatten. Han fick ligga i och lära mej traktera spö och lina och allt som hör till.
Nu var ju detta kanske inte helt främmande, för när jag var tonåring så hängde jag ihop med en vän som kunde det där med att binda flugor och fiska med dem. Han försökte lära mej hur man binder flugor, men jag gick bet och lyckades väl aldrig riktigt få till det som honom då. Sen det faktum att jag inte ägde något flugbindarstäd eller nåt annat material eller fjädrar gjorde nog sitt till att jag inte blev nån flugbindare/flugfiskare på den tiden. Nu på lite äldre dar blev ju förutsättningarna lite annorlunda!

20130630-213542.jpg Jag försöker väl igen. Tänk att man kan binda sin egen fluga, för att sedan fånga en fisk på den. Det kändes ju nästan som science fiction. Det här att binda flugor blev även för mej en stor hobby i hobbyn. Att sitta vid städet och ”snurra ihop” en insekt, en fisk imitation eller någon annan färgglad kreation som sen ska testas i vattnet ger mej massor av glädje. Det tog åtskilliga försök innan mina flugor började likna de förebilder man såg i tidningar, böcker och på internet. Jag kan varmt rekommendera en flugbindarkurs för den som vill lära sej binda flugor , det hjälpte mej när jag skulle ta in och lära mej i början. Känslan att fånga sin fisk på en fluga man bundit själv är faktiskt skithäftig!

20130630-213702.jpg Jag har hunnit binda flugor i några år vid det här laget och har också snappat upp lite knep och idéer från andra flugbindare och kanske kommit på ett och annat själv som jag gärna delar med mej av till andra som kommer efter mej för att ta del av flugbindandets ädla konst. En kamrat har till och med kallat mej ”flugbindar nörd” och det kan jag leva med… Det händer också ganska ofta att jag åker upp till Vättern på vintern och ställer mej på nån klippa med spinnspö i hand och svingar med kastflöte och spiggfluga med den snorkalla vinden i ansiktet för att försöka fånga en av sjöns fantastiskt fina laxar. På sommaren hittar man mej varhelst det går att fiska med ett flugspö, oavsett om det är i en bäck, å, älv, sjö eller en kuststräcka med för den delen. Ibland är jag själv, men ofta fiskar jag ihop med nån kompis. Jag försöker att fiska sådär ”lagom” mycket för att min fru inte ska glömma bort vem jag är. Det funkar ibland. Diana och jag har ofta olika uppfattning om vad som är för mycket…

20130630-213856.jpg Jag är medlem i Gnosjö Sportfiskelubb. En klubb med focus på flugfiske. Vi har tre egna sjöar, varav vi säljer fiskekort till en av dem –Mossasjön som ligger precis utanför Gnosjö i Småland med inplanterad regnbåge och öring plus ett självreproducerande bestånd av bäckröding. De andra är en liten göl med fjällkänsla och en större helt fantastisk sjö där vi fiskar mestadels från båt eller flytring, också med planterad fisk. Här fiskar bara vi medlemmar och våra vänner förstås. Jag är en av klubbens sju ”Fiskemästare” (som är ett finare ord för vaktmästare) som håller en vakande hand över dessa tre vatten pölar.

20130630-214010.jpg Det bästa med att vara sportfiskare är nog om man ska sätta ett finger på det att man träffar så många fina människor. Så olika men ändå att vi delar en så fin hobby. Att komma ut i naturen, där man får njuta av frisk luft är som meditation för själen. Ena dagen är fisket lugnt och stilla som en sommarbris för att nästa gång vara hårt och brutalt som en hårdrocks konsert. Att man sen kan äta det man fångar är ju bara ett plus.

20130630-214247.jpg Ulf Brandin Gnosjö

Kika gärna in på min blogg –Fiskelängtan

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s