After Fish Reflektioner

det känns alltid gott att några dagar efter ett fiske kunna sitta ner i allsköns ro och reflektera över fiskedagen. Förutom själva fisket och allehanda bilder redan upplagda av det, så finns det ju så mkt runt om som sällan kommer fram i dager.

Kan ta som exempel söndagens fiske i Roslagen. Jag skulle bjuda på dagens Lunch som bestod av en fantastiskt god tomatsoppa som jag förberett kvällen innan, och som jag nu hade som avsikt att bara snabbt värma upp och servera. Ibland blir det ju inte riktigt som man tänkt, utan det blev som det ibland kan bli på en mer eller mindre exclusiv resturang…. Det tar galet lång tid innan maten serveras!! Någonting med min gasbrännare till Trangiaköken ville sig inte riktigt, utan det blev verkligen soppa kokat på sparlåga… Vi hann både fika med gott kokkaffe och mumsa i oss kanelbullar och ta en groupie innan nästa laddning soppa vart tillräckligt varm… Nåväl, den som väntar på nåt gott…

IMG_5167 treamigos

Väl hemma nu ikväll så gick jag igenom brännaren, putsade lite, vände och vred. Kopplade ihop den på nytt och jag hörde redan på ljudet då jag vred på gasen att detta skulle gå vägen. Fram med tändaren, ett klick, lutar mig av någon anledning lite framåt, Swosh!! Det var dom ögonbrynen det… 😛  Men jäklar vad fint den fungerar nu 😉

När vi ändå satt där, lite småfrusna, väntandes på att soppan skulle bli tillräckligt varm, så passade jag på att göra lite reklam för Första Hjälpencenrum. Här var det Esa Fahlén som fick agera modell. IMG_5087

Tillslut fick vi i oss det sista av soppan, mätta, varma och belåtna spred vi på nytt ut oss i jakten på Silvret… Visserligen var det mycket mindre vågor än förra gången vi var där och fiskade, men ljudet av de vågor som rullade och stundtals slog in var detsamma. Kort beskrivet kan man väl påstå att jag inte riktigt hörde då Patrik nickandes uttalade att det inte var det bästa stället att vada ut på… Varpå jag klev i och vadade ut just där. Det gick bra att kasta, men det var desto svårare att hålla sig stillastående… jag såg knappt vart jag satte fötterna och vissa vågor som rullade in kändes starka under ytan. Jag beslöt mig för att vända och vada inåt igen… Lättare sagt än gjort… Jag hade ju kunnat varit en graciös sjöjungfru som enkelt och elegant tagit mig in mot land… men nu är jag ju ingen sjöjungfru, utan en tant i mina bästa år som trots bristande balans, med ett leende, tar mig an vad jag än gett mig in på… (Le och Vinka)

IMG_5123

Ska också tillägga att i mina halvt desperata försök att hålla mig över vattenytan, inte blev hjälpt eller räddad av de två gentlemen som faktiskt stod där på varsitt håll med varsin kamera i handen, istället för en hjälpande hand… 😉  Tack Niclas för bilden ❤

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s